Historia får inte bli en ursäkt för att blunda för nutiden Jonas Gardell är en av vår tids viktigaste röster när det gäller hbtq-rättigheter och kampen mot hat. Just därför är det extra angeläget att vi också granskar de formuleringar som används i hans kommentar om terrordådet i Berlin. Jag uppskattar kopplingen till historien. Att berätta om Magnus Hirschfeld, Institutet för sexualvetenskap, paragraf 175 och Nazitysklands övergrepp är inte bara sakligt relevant utan också nödvändigt för att förstå varför en attack mot pride i Berlin inte enbart är ett brott här och nu, utan också en attack mot minnen, gemenskap och rättigheter som hårt har kämpats fram. Men jag reagerar på hur Gardell väljer att knyta an till dåtidens historiska förtryck snarare än att tydligt redogöra för vad som faktiskt är känt om attentatsmannen i dag. I texten ges en tydlig historisk tyngd, medan dagens gärningsman i princip försvinner bakom en vag antydan. När Gardell skriver att en ”terrorist med islamistisk bakgrund” fruktar och hatar det som han beskriver som frihet och identitet, utan att samtidigt redogöra för mer konkreta fakta om motiv, ideologisk tillhörighet och hur sådana uppgifter grundas på källor; riskerar den nutida förklaringen att bli mindre prövbar. Jag menar inte att historien är oviktig. Tvärtom. Men om vi ska tala om motiv och hotbilder måste vi också våga göra skillnad på det som är dokumenterat om dagens gärning och det som rör den historiska kontexten. Det finns en risk att publikens slutsats blir att det främsta hotet mot hbtq-personer främst ligger i det som hände för länge sedan, snarare än i att våld, hat och extremism också riktas mot oss här och nu, av personer med skilda ideologier. En annan del som gör mig fundersam är hur Gardell uttrycker att ”det är viktigare än någonsin att stå tillsammans” och hur han knyter ihop terrordådet med en bred politisk och historisk berättelse. Samhörighet är självklart centralt. Men när vi använder dåtidens tragedier som en moralisk ram för att tolka nutidens brott, behöver vi se till att ramen inte tar över så mycket att ansvaret i vår egen tid suddas ut. Jag delar Jonas Gardells mål: ett samhälle där hbtq-personer kan leva fritt och tryggt. Just därför vill jag se en skarpare distinktion: låt historien belysa varför hatet finns, utan att dagens gärningsmannens motiv och drivkrafter reduceras till en antydan. Vi behöver både minne och precision. Och om vi vill stå emot hatet på riktigt måste vi också beskriva hotet tillräckligt tydligt för att kunna bemöta det CC BY-SA 4.0 © 2026