Bibeln, Gamla och Nya Testamentet -

Please enable JavaScript to view the full PDF

jorden och över alla kräldjur som röra sig pĺ jorden.ť 001:027 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 001:028 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ťVaren fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och rĺden över fiskarna i havet och över fĺglarna under himmelen och över alla djur som röra sig pĺ jorden.ť 001:029 Och Gud sade: ťSe, jag giver eder alla fröbärande örter pĺ hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda. 001:030 Men ĺt alla djur pĺ jorden och ĺt alla fĺglar under himmelen och ĺt allt som krälar pĺ jorden, vad som i sig har en levande själ, ĺt dessa giver jag alla gröna örter till föda.ť Och det skedde sĺ. 001:031 Och Gud sĺg pĺ allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen. 002:001 Sĺ blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara. 002:002 Och Gud fullbordade pĺ sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade pĺ sjunde dagen frĺn allt det verk som han hade gjort. 002:003 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han pĺ den dagen vilade frĺn allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade. 002:004 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till pĺ himmelen och jorden, när de skapades, dĺ när HERREN Gud gjorde jord och himmel. 002:005 Dĺ bar jorden ännu ingen buske pĺ marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp pĺ marken, ty HERREN Gud hade icke lĺtit regna pĺ jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden; 002:006 men en dimma steg upp frĺn jorden och vattnade hela marken. 002:007 Och HERREN Gud danade människan av stoft frĺn jorden och inblĺste livsande i hennes näsa, och sĺ blev människan en levande varelse. 002:008 Och HERREN Gud planterade en lustgĺrd i Eden österut och satte däri människan som han hade danat. 002:009 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se pĺ och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgĺrden, sĺ ock kunskapens träd pĺ gott och ont. 002:010 Och frĺn Eden gick en flod ut, som vattnade lustgĺrden; sedan delade den sig i fyra grenar. 002:011 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes, 002:012 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten. 002:013 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus. 002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat. 002:015 Sĺ tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgĺrd, till att bruka och bevara den. 002:016 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: ťAv alla andra träd i lustgĺrden mĺ du fritt äta, 002:017 men av kunskapens träd pĺ gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.ť 002:018 Och HERREN Gud sade: ťDet är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra ĺt honom en hjälp, en sĺdan som honom höves.ť 002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fĺglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty sĺsom mannen kallade var levande varelse, sĺ skulle den heta. 002:020 Och mannen gav namn ĺt alla boskapsdjur, ĺt fĺglarna under himmelen och ĺt alla markens djur. Men för Adam fann han icke nĺgon hjälp, sĺdan som honom hövdes. 002:021 Dĺ lät HERREN Gud en tung sömn falla pĺ mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen. 002:023 Dĺ sade mannen: ťJa, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.ť 002:024 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hĺlla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött. 002:025 Och mannen och hans hustru voro bĺda nakna och blygdes icke för varandra. 003:001 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: ťSkulle dĺ Gud hava sagt: ‘I skolen icke äta av nĺgot träd i lustgĺrden’?ť 003:002 Kvinnan svarade ormen: ťVi fĺ äta av frukten pĺ de andra träden i lustgĺrden, 003:003 men om frukten pĺ det träd som stĺr mitt i lustgĺrden har Gud sagt: ‘I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, pĺ det att I icke mĺn dö.’ť 003:004 Dĺ sade ormen till kvinnan: ťIngalunda skolen I dö; 003:005 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, sĺ att I bliven sĺsom Gud och förstĺn vad gott och ont är.ť 003:006 Och kvinnan sĺg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstĺnd, och hon tog av dess frukt och ĺt; och hon gav jämväl ĺt sin man, som var med henne, och han ĺt. 003:007 Dĺ öppnades bĺdas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig. 003:008 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgĺrden, när dagen begynte svalkas; dĺ gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgĺrden. 003:009 Men HERREN Gud kallade pĺ mannen och sade till honom: ťVar är du?ť 003:010 Han svarade: ťJag hörde dig i lustgĺrden; dĺ blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.ť 003:011 Dĺ sade han: ťVem har lĺtit dig förstĺ att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?ť 003:012 Mannen svarade: ťKvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, sĺ att jag ĺt.ť 003:013 Dĺ sade HERREN Gud till kvinnan: ťVad är det du har gjort!ť Kvinnan svarade: ťOrmen bedrog mig, sĺ att jag ĺt.ť 003:014 Dĺ sade HERREN Gud till ormen: ťEftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. Pĺ din buk skall du gĺ, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar. 003:015 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.ť 003:016 Och till kvinnan sade han: ťJag skall lĺta dig utstĺ mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din ĺtrĺ vara, och han skall rĺda över dig.ť 003:017 Och till Adam sade han: ťEftersom du lyssnade till din hustrus ord och ĺt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: ‘Du skall icke äta därav’, därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; 003:018 törne och tistel skall den bära ĺt dig, men markens örter skola vara din föda. 003:019 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder ĺter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du ĺter varda.ť 003:020 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder ĺt allt levande. 003:021 Och HERREN Gud gjorde ĺt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte pĺ dem. 003:022 Och HERREN Gud sade: ťSe, mannen har blivit sĺsom en av oss, sĺ att han förstĺr vad gott och ont är. Mĺ han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och sĺ leva evinnerligen.ť 003:023 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgĺrd, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. 003:024 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgĺrd keruberna jämte det ljungande svärdets lĺgor, för att bevaka vägen till livets träd. 004:001 Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; dĺ sade hon: ťJag har fött en man genom HERRENS hjälp.ť 004:002 Och hon födde ĺter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fĺrherde, men Kain blev en ĺkerman. 004:003 Och efter nĺgon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergĺva ĺt HERREN. 004:004 Ocksĺ Abel bar fram sin gĺva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN sĺg till Abel och hans offergĺva; 004:005 men till Kain och hans offergĺva sĺg han icke. Dĺ blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk. 004:006 Och HERREN sade till Kain: ťVarför är du vred, och varför är din blick sĺ mörk? 004:007 Är det icke sĺ: om du har gott i sinnet, dĺ ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, dĺ lurar synden vid dörren; till dig stĺr hennes ĺtrĺ, men du bör rĺda över henne.ť 004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute pĺ marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom. 004:009 Dĺ sade HERREN till Kain: ťVar är din broder Abel?ť Han svarade: ťJag vet icke; skall jag taga vara pĺ min broder?ť 004:010 Dĺ sade han: ťVad har du gjort! Hör, din broders blod ropar till mig frĺn jorden. 004:011 Sĺ vare du nu förbannad och förvisad ifrĺn ĺkerjorden, som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand. 004:012 När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda. Ostadig och flyktig skall du bliva pĺ jorden.ť 004:013 Dĺ sade Kain till HERREN: ťMin missgärning är större än att jag kan bära den. 004:014 Se, du driver mig nu bort ifrĺn ĺkerjorden, och jag mĺste gömma mig undan för ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva pĺ jorden, och sĺ skall ske att vemhelst som möter mig, han dräper mig.ť 004:015 Men HERREN sade till honom: ťNej, ty Kain skall bliva hämnad sjufalt, vemhelst som dräper honom.ť Och HERREN satte ett tecken till skydd för Kain, sĺ att ingen som mötte honom skulle slĺ honom ihjäl. 004:016 Sĺ gick Kain bort ifrĺn HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden. 004:017 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn. 004:018 Och ĺt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael födde Metusael, och Metusael födde Lemek. 004:019 Men Lemek tog sig tvĺ hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla. 004:020 Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel. 004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa. 004:022 Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Och Tubal-Kains syster var Naama. 004:023 Och Lemek sade till sina hustrur: ťAda och Silla, hören mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dräper jag för vart sĺr jag fĺr, och en yngling för var blĺnad jag fĺr. 004:024 Ja, sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju-och sjuttiofalt.ť 004:025 Och Adam kände ĺter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: ťGud har beskärt mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.ť 004:026 Men ĺt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man ĺkalla HERRENS namn. 005:001 Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud. 005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människa, när de blevo skapade. 005:003 När Adam var ett hundra trettio ĺr gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. 005:004 Och sedan Adam hade fött Set, levde han ĺtta hundra ĺr och födde söner och döttrar. 005:005 Alltsĺ blev Adams hela levnadsĺlder nio hundra trettio ĺr; därefter dog han. 005:006 När Set var ett hundra fem ĺr gammal, födde han Enos. 005:007 Och sedan Set hade fött Enos, levde han ĺtta hundra sju ĺr och födde söner och döttrar. 005:008 Alltsĺ blev Sets hela ĺlder nio hundra tolv ĺr; därefter dog han. 005:009 När Enos var nittio ĺr gammal, födde han Kenan. 005:010 Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han ĺtta hundra femton ĺr och födde söner och döttrar. 005:011 Alltsĺ blev Enos’ hela ĺlder nio hundra fem ĺr; därefter dog han. 005:012 När Kenan var sjuttio ĺr gammal, födde han Mahalalel. 005:013 Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han ĺtta hundra fyrtio ĺr och födde söner och döttrar. 005:014 Alltsĺ blev Kenans hela ĺlder nio hundra tio ĺr; därefter dog han. 005:015 När Mahalalel var sextiofem ĺr gammal, födde han Jered. 005:016 Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han ĺtta hundra trettio ĺr och födde söner och döttrar. 005:017 Alltsĺ blev Mahalalels hela ĺlder ĺtta hundra nittiofem ĺr; därefter dog han. 005:018 När Jered var ett hundra sextiotvĺ ĺr gammal, födde han Hanok. 005:019 Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han ĺtta hundra ĺr och födde söner och döttrar. 005:020 Alltsĺ blev Jereds hela ĺlder nio hundra sextiotvĺ ĺr; därefter dog han. 005:021 När Hanok var sextiofem ĺr gammal, födde han Metusela. 005:022 Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra ĺr, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar. 005:023 Alltsĺ blev Hanoks hela ĺlder tre hundra sextiofem ĺr. 005:024 Sedan Hanok sĺ hade vandrat i umgängelse med Gud, sĺg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort. 005:025 När Metusela var ett hundra ĺttiosju ĺr gammal, födde han Lemek. 005:026 Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra ĺttiotvĺ ĺr och födde söner och döttrar. 005:027 Alltsĺ blev Metuselas hela ĺlder nio hundra sextionio ĺr; därefter dog han. 005:028 När Lemek var ett hundra ĺttiotvĺ ĺr gammal, födde han en son. 005:029 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: ťDenne skall trösta oss vid vĺrt arbete och vĺra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.ť 005:030 Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem ĺr och födde söner och döttrar. 005:031 Alltsĺ blev Lemeks hela ĺlder sju hundra sjuttiosju ĺr; därefter dog han. 005:032 När Noa var fem hundra ĺr gammal, födde han Sem, Ham och Jafet. 006:001 Dĺ nu människorna begynte föröka sig pĺ jorden och döttrar föddes ĺt dem 006:002 sĺgo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. 006:003 Dĺ sade HERREN: ťMin ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; sĺ vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu ĺr.ť 006:004 Vid den tiden, likasom ock efterĺt, levde jättarna pĺ jorden, sedan Guds söner begynte gĺ in till människornas döttrar och dessa födde barn ĺt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro sĺ namnkunniga. 006:005 Men när HERREN sĺg att människornas ondska var stor pĺ jorden, och att deras hjärtans alla uppsĺt och tankar beständigt voro allenast onda, 006:006 dĺ ĺngrade HERREN att han hade gjort människorna pĺ jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta. 006:007 Och HERREN sade: ťMänniskorna, som jag skapade, vill jag utplĺna frĺn jorden, ja, bĺde människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fĺglar; ty jag ĺngrar att jag har gjort dem.ť 006:008 Men Noa hade funnit nĺd för HERRENS ögon. 006:009 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa. 006:010 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet. 006:011 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds ĺsyn, och jorden uppfylldes av vĺld. 006:012 Och Gud sĺg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv pĺ jorden. 006:013 Dĺ sade Gud till Noa: ťJag har beslutit att göra ände pĺ allt kött, ty jorden är uppfylld av vĺld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden. 006:014 Sĺ gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. 006:015 Och sĺ skall du göra arken: den skall vara tre hundra alnar lĺng, femtio alnar bred och trettio alnar hög; 006:016 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill pĺ arken; och en dörr till arken skall du sätta pĺ dess sida; och du skall inreda den sĺ, att den fĺr en undervĺning, en mellanvĺning och en övervĺning. 006:017 Ty se, jag skall lĺta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig nĺgon livsande, under himmelen; allt som finnes pĺ jorden skall förgĺs. 006:018 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gĺ in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur. 006:019 Och av allt levande, vad kött det vara mĺ, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behĺlla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara. 006:020 Av fĺglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur pĺ marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gĺ in till dig, för att du mĺ behĺlla dem vid liv. 006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sĺdant som kan ätas, och samla det till dig, för att det mĺ vara dig och dem till föda. 006:022 Och Noa gjorde sĺ; han gjorde i alla stycken sĺsom Gud hade bjudit honom. 007:001 Och HERREN sade till Noa: ťGĺ in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte. 007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sĺdana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona, 007:003 sammalunda av himmelens fĺglar sju par, hankön och honkön, för att behĺlla deras släkten vid liv pĺ hela jorden. 007:004 Ty sju dagar härefter skall jag lĺta det regna pĺ jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplĺna frĺn jorden alla varelser som jag har gjort.ť 007:005 Och Noa gjorde i alla stycken sĺsom HERREN hade bjudit honom. 007:006 Noa var sex hundra ĺr gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden. 007:007 Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten. 007:008 Och av fyrfotadjur, bĺde rena och orena, och av fĺglar och av allt som krälar pĺ marken 007:009 gingo tvĺ och tvĺ, hankön och honkön, in till Noa i arken, sĺsom Gud hade bjudit Noa. 007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden. 007:011 I det ĺr dĺ Noa var sex hundra ĺr gammal, i andra mĺnaden, pĺ sjuttonde dagen i mĺnaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig, 007:012 och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 007:013 Pĺ denna samma dag gick Noa in i arken, sĺ ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem, 007:014 därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig pĺ jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fĺglar heter, av alla slag. 007:015 De gingo in till Noa i arken, tvĺ och tvĺ av allt kött som hade i sig nĺgon livsande. 007:016 Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, sĺsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom. 007:017 Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, sĺ att den flöt högt uppe över jorden. 007:018 Och vattnet steg och förökade sig mycket pĺ jorden, och arken drev pĺ vattnet. 007:019 Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes. 007:020 Femton alnar högt steg vattnet över bergen, sĺ att de övertäcktes. 007:021 Dĺ förgicks allt kött som rörde sig pĺ jorden, fĺglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smĺdjur som rörde sig pĺ jorden, sĺ ock alla människor. 007:022 Allt som fanns pĺ det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa. 007:023 Sĺ utplĺnade han alla varelser pĺ jorden, bĺde människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fĺglar; de utplĺnades frĺn jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken. 007:024 Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar. 008:001 Dĺ tänkte Gud pĺ Noa och pĺ alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gĺ fram över jorden, sĺ att vattnet sjönk undan; 008:002 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet frĺn himmelen upphörde. 008:003 Och vattnet vek bort ifrĺn jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga. 008:004 Och i sjunde mĺnaden, pĺ sjuttonde dagen i mĺnaden, stannade arken pĺ Ararats berg. 008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde mĺnaden. I tionde mĺnaden, pĺ första dagen i mĺnaden, blevo bergstopparna synliga. 008:006 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort pĺ arken, 008:007 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och ĺter, till dess vattnet hade torkat bort ifrĺn jorden. 008:008 Sedan lät han en duva flyga ut, för att fĺ se om vattnet hade sjunkit undan frĺn marken. 008:009 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Dĺ räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken. 008:010 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät sĺ duvan än en gĺng flyga ut ur arken. 008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, dĺ hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Dĺ förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan frĺn jorden. 008:012 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät sĺ duvan ĺter flyga ut; dĺ kom hon icke mer tillbaka till honom. 008:013 I det sexhundraförsta ĺret, i första mĺnaden, pĺ första dagen i mĺnaden, hade vattnet sinat bort ifrĺn jorden. Dĺ tog Noa av taket pĺ arken och sĺg nu att marken var fri ifrĺn vatten. 008:014 Och i andra mĺnaden, pĺ tjugusjunde dagen i mĺnaden, var jorden alldeles torr. 008:015 Dĺ talade Gud till Noa och sade: 008:016 ťGĺ ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur. 008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara mĺ, bĺde fĺglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig pĺ jorden, skall du lĺta gĺ ut med dig, för att de mĺ växa till pĺ jorden och vara fruktsamma och föröka sig pĺ jorden.ť 008:018 Sĺ gick dĺ Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur. 008:019 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fĺglar, alla slags djur som röra sig pĺ jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten. 008:020 Och Noa byggde ett altare ĺt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fĺglar och offrade brännoffer pĺ altaret. 008:021 När dĺ HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: ťJag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsĺt är ont allt ifrĺn ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, sĺsom jag nu har gjort. 008:022 Sĺ länge jorden bestĺr, skola härefter sĺdd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.ť 009:001 Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ťVaren fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden. 009:002 Och mĺ fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur pĺ jorden och alla fĺglar under himmelen; jämte allt som krälar pĺ marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. 009:003 Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; sĺsom jag har givit eder gröna örter, sĺ giver jag eder allt detta. 009:004 Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta. 009:005 Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara mĺ. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ; 009:006 den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild. 009:007 Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till pĺ jorden och föröken eder pĺ den.ť 009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom: 009:009 ťSe, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, 009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fĺglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gĺtt ut ur arken. 009:011 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.ť 009:012 Och Gud sade: ťDetta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider: 009:013 min bĺge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden. 009:014 Och när jag härefter lĺter skyar stiga upp över jorden och bĺgen dĺ synes i skyn, 009:015 skall jag tänka pĺ det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara mĺ; och vattnet skall dĺ icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött. 009:016 När alltsĺ bĺgen synes i skyn och jag ser pĺ den, skall jag tänka pĺ det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara mĺ pĺ jorden.ť 009:017 Sĺ sade nu Gud till Noa: ťDetta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött pĺ jorden.ť 009:018 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. 009:019 Dessa tre voro Noas söner och frĺn dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. 009:020 Och Noa var en ĺkerman och var den förste som planterade en vingĺrd. 009:021 Men när han drack av vinet, blev han drucken och lĺg blottad i sitt tält. 009:022 Och Ham, Kanaans fader, sĺg dĺ sin faders blygd och berättade det för sina bĺda bröder, som voro utanför. 009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den pĺ sina skuldror, bĺda tillsammans, och gingo sĺ baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, sĺ att de icke sĺgo sin faders blygd. 009:024 När sedan Noa vaknade upp frĺn ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 009:025 ťFörbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han ĺt sina bröder!ť 009:026 Ytterligare sade han: ťVälsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl! 009:027 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.ť 009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio ĺr; 009:029 alltsĺ blev Noas hela ĺlder nio hundra femtio ĺr; därefter dog han. 010:001 Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och ĺt dem föddes söner efter floden. 010:002 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 010:003 Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma. 010:004 Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna. 010:005 Frĺn dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomĺl, efter sina släkter, i sina folk. 010:006 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 010:007 Kus’ söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan. 010:008 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde pĺ jorden. 010:009 Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: ťEn väldig jägare inför HERREN sĺsom Nimrod.ť 010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. 010:011 Frĺn det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, 010:012 och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är ťden stora stadenť. 010:013 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna, 010:014 patroséerna, kasluhéerna, frĺn vilka filistéerna hava utgĺtt, och kaftoréerna. 010:015 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het, 010:016 sĺ ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna, 010:017 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 010:018 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare, 010:019 sĺ att kananéernas omrĺde sträckte sig frĺn Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa. 010:020 Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomĺl, i deras länder och folk. 010:021 Söner föddes ock ĺt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner. 010:022 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 010:023 Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas. 010:024 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber. 010:025 Men ĺt Eber föddes tvĺ söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan. 010:026 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 010:027 Hadoram, Usal, Dikla, 010:028 Obal, Abimael, Saba, 010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner. 010:030 Och de hade sina boningsorter frĺn Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget. 010:031 Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomĺl, i deras länder, efter deras folk. 010:032 Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och frĺn dem hava folken efter floden utbrett sig pĺ jorden. 011:001 Och hela jorden hade enahanda tungomĺl och talade pĺ enahanda sätt. 011:002 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lĺgslätt i Sinears land och bosatte sig där. 011:003 Och de sade till varandra: ťKom, lĺt oss slĺ tegel och bränna det.ť Och teglet begagnade de sĺsom sten, och sĺsom murbruk begagnade de jordbeck. 011:004 Och de sade: ťKom, lĺt oss bygga en stad ĺt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och sĺ göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.ť 011:005 Dĺ steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. 011:006 Och HERREN sade: ťSe, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomĺl, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. 011:007 Välan, lĺt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomĺl, sĺ att den ene icke förstĺr den andres tungomĺl.ť 011:008 Och sĺ spridde HERREN dem därifrĺn ut över hela jorden, sĺ att de mĺste upphöra att bygga pĺ staden. 011:009 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomĺl; därifrĺn spridde ock HERREN ut dem över hela jorden. 011:010 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra ĺr gammal, födde han Arpaksad, tvĺ ĺr efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra ĺr och födde söner och döttrar. 011:012 När Arpaksad var trettiofem ĺr gammal, födde han Sela. 011:013 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre ĺr och födde söner och döttrar. 011:014 När Sela var trettio ĺr gammal, födde han Eber. 011:015 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre ĺr och födde söner och döttrar. 011:016 När Eber var trettiofyra ĺr gammal, födde han Peleg. 011:017 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio ĺr och födde söner och döttrar. 011:018 När Peleg var trettio ĺr gammal, födde han Regu. 011:019 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han tvĺ hundra nio ĺr och födde söner och döttrar. 011:020 När Regu var trettiotvĺ ĺr gammal, födde han Serug. 011:021 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han tvĺ hundra sju ĺr och födde söner och döttrar. 011:022 När Serug var trettio ĺr gammal, födde han Nahor. 011:023 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han tvĺ hundra ĺr och födde söner och döttrar. 011:024 När Nahor var tjugunio ĺr gammal, födde han Tera. 011:025 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton ĺr och födde söner och döttrar. 011:026 När Tera var sjuttio ĺr gammal, födde han Abram, Nahor och Haran. 011:027 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot. 011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur. 011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. 011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut frĺn det kaldeiska Ur pĺ väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där. 011:032 Och Teras ĺlder blev tvĺ hundra fem ĺr; därefter dog Tera i Haran. 012:001 Och HERREN sade till Abram: ťGĺ ut ur ditt land och frĺn din släkt och frĺn din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. 012:002 Sĺ skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse. 012:003 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter pĺ jorden varda välsignade.ť 012:004 Och Abram gick ĺstad, sĺsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem ĺr gammal, när han drog ut frĺn Haran. 012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo ĺstad pĺ väg mot Kanaans land 012:006 och kommo sĺ till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och pĺ den tiden bodde kananéerna där i landet. 012:007 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: ťĹt din säd skall jag giva detta land.ť Dĺ byggde han där ett altare ĺt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom. 012:008 Sedan flyttade han därifrĺn till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, sĺ att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare ĺt HERREN och ĺkallade HERRENS namn. 012:009 Sedan bröt Abram upp därifrĺn och drog sig allt längre mot Sydlandet. 012:010 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där nĺgon tid, eftersom hungersnöden var sĺ svĺr i landet. 012:011 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: ťJag vet ju att du är en skön kvinna. 012:012 Om nu egyptierna tänka, när de fĺ se dig: ‘Hon är hans hustru’, sĺ skola de dräpa mig, under det att de lĺta dig leva. 012:013 Säg därför att du är min syster, sĺ att det gĺr mig väl för din skull, och sĺ att jag för din skull fĺr leva.ť 012:014 Dĺ nu Abram kom till Egypten, sĺgo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna. 012:015 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och sĺ blev kvinnan tagen in i Faraos hus. 012:016 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, sĺ att han fick fĺr, fäkreatur och ĺsnor, tjänare och tjänarinnor, ĺsninnor och kameler. 012:017 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plĺgor för Sarais, Abrams hustrus, skull. 012:018 Dĺ kallade Farao Abram till sig och sade: ťVad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru? 012:019 Varför sade du: ‘Hon är min syster’ och vĺllade sĺ, att jag tog henne till hustru ĺt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gĺ.ť 012:020 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde. 013:001 Sĺ drog dĺ Abram upp frĺn Egypten med sin hustru och allt vad han ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet. 013:002 Och Abram var mycket rik pĺ boskap och pĺ silver och guld. 013:003 Och han färdades ifrĺn lägerplats till lägerplats och kom sĺ frĺn Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält förut hade stĺtt, mellan Betel och Ai, 013:004 dit där han förra gĺngen hade rest ett altare. Och där ĺkallade Abram HERRENS namn. 013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade ocksĺ fĺr och fäkreatur och tält. 013:006 Och landet räckte icke till för dem, sĺ att de kunde bo tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans; 013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde pĺ den tiden kananéerna och perisséerna där i landet. 013:008 Dĺ sade Abram till Lot: ťIcke skall nĺgon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro ju fränder. 013:009 Ligger icke hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrĺn mig; vill du ĺt vänster, sĺ gĺr jag ĺt höger, och vill du ĺt höger, sĺ gĺr jag ĺt vänster.ť 013:010 Dĺ lyfte Lot upp sina ögon och sĺg att hela Jordanslätten överallt var vattenrik. Innan HERREN fördärvade Sodom och Gomorra, var den nämligen sĺsom HERRENS lustgĺrd, sĺsom Egyptens land, ända fram emot Soar. 013:011 Sĺ utvalde dĺ Lot ĺt sig hela Jordanslätten. Och Lot bröt upp och drog österut, och de skildes sĺ frĺn varandra. 013:012 Abram förblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i städerna pĺ Slätten och drog med sina tält ända inemot Sodom. 013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför HERREN. 013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig frĺn honom: ťLyft upp dina ögon och se, frĺn den plats där du stĺr, mot norr och söder och öster och väster.ť 013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva ĺt dig och din säd för evärdlig tid. 013:016 Och jag skall lĺta din säd bliva sĺsom stoftet pĺ jorden; kan nĺgon räkna stoftet pĺ jorden, sĺ skall ock din säd kunna räknas. 013:017 Stĺ upp och drag igenom landet efter dess längd och dess bredd, ty ĺt dig skall jag giva det.ť 013:018 Och Abram drog ĺstad med sina tält och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altare ĺt HERREN. 014:001 Pĺ den tid dĺ Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim, hände sig 014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar. 014:003 De förenade sig alla och tĺgade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är. 014:004 I tolv ĺr hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde ĺret hade de avfallit. 014:005 Sĺ kom nu i det fjortonde ĺret Kedorlaomer med de konungar som voro pĺ hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim 014:006 och horéerna pĺ deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen. 014:007 Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som bodde i Hasason-Tamar. 014:008 Dĺ drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem— 014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem. 014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra mĺste fly och föllo dĺ i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. 014:011 Sĺ togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tĺgade bort; 014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tĺgade bort; ty denne bodde i Sodom. 014:013 Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen; denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram. 014:014 Dĺ nu Abram hörde att hans frände var fĺngen, lät han sina mest beprövade tjänare, sĺdana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan. 014:015 Och han delade sitt folk och överföll dem sĺ om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus, 014:016 och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket. 014:017 Dĺ han nu var pĺ ĺtervägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro pĺ hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen. 014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst ĺt Gud den Högste. 014:019 Och han välsignade honom och sade: ťVälsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! 014:020 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!ť Och Abram gav honom tionde av allt. 014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: ťGiv mig folket; godset mĺ du behĺlla för dig själv.ť 014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: ťJag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar 014:023 att jag icke vill taga ens en trĺd eller en skorem, än mindre nĺgot annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: ‘Jag har riktat Abram.’ 014:024 Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de mĺ fĺ sin del.ť 015:001 En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: ťFrukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.ť 015:002 Men Abram sade: ťHerre, HERRE, vad vill du dĺ giva mig? Jag gĺr ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man frĺn Damaskus, Elieser.ť 015:003 Och Abram sade ytterligare: ťMig har du icke givit nĺgon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.ť 015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: ťNej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgĺr frĺn ditt eget liv skall bliva din arvinge.ť 015:005 Och han förde honom ut och sade: ťSkĺda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.ť Och han sade till honom: ťSĺ skall din säd bliva.ť 015:006 Och han trodde pĺ HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet. 015:007 Och han sade till honom: ťJag är HERREN, som har fört dig ut frĺn det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.ť 015:008 Han svarade: ťHerre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?ť 015:009 Dĺ sade han till honom: ťTag ĺt mig en treĺrig kviga, en treĺrig get och en treĺrig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.ť 015:010 Och han tog ĺt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fĺglarna. 015:011 Och rovfĺglar slogo ned pĺ de döda kropparna, men Abram drev bort dem. 015:012 När nu solen var nära att gĺ ned och en tung sömn hade fallit pĺ Abram, se, dĺ kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker. 015:013 Och han sade till Abram: ťDet skall du veta, att din säd skall komma att leva sĺsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; sĺ skall ske i fyra hundra ĺr.ť 015:014 Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar. 015:015 Men du själv skall gĺ till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ĺlder. 015:016 Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mĺtt.ť 015:017 Dĺ nu solen hade gĺtt ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande lĺga, som for fram mellan styckena. 015:018 Pĺ den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: ťĹt din säd skall jag giva detta land, frĺn Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat: 015:019 kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas, 015:020 hetiternas, perisséernas, rafaéernas, 015:021 amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.ť 016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke fött barn ĺt honom. Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar; 016:002 och Sarai sade till Abram: ťSe, HERREN har gjort mig ofruktsam, sĺ att jag icke föder barn; gĺ in till min tjänstekvinna, kanhända skall jag fĺ avkomma genom henne.ť Abram lyssnade till Sarais ord; 016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjänstekvinna Hagar och gav henne till hustru ĺt sin man Abram, sedan denne hade bott tio ĺr i Kanaans land. 016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. När hon nu sĺg att hon var havande, ringaktade hon sin fru. 016:005 Dĺ sade Sarai till Abram: ťDen orätt mig sker komme över dig. Jag själv lade min tjänstekvinna i din famn, men dĺ hon nu ser att hon är havande, ringaktar hon mig. HERREN döme mellan mig och dig.ť 016:006 Abram sade till Sarai: ťDin tjänstekvinna är ju i din hand, gör med henne vad du finner för gott.ť När dĺ Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifrĺn henne. 016:007 Men HERRENS ängel kom emot henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Sur. 016:008 Och han sade: ťHagar, Sarais tjänstekvinna, varifrĺn kommer du, och vart gĺr du?ť Hon svarade: ťJag är stadd pĺ flykt ifrĺn min fru Sarai.ť 016:009 Dĺ sade HERRENS ängel till henne: ťVänd tillbaka till din fru, och ödmjuka dig under henne.ť 016:010 Och HERRENS ängel sade till henne: ťJag skall göra din säd mycket talrik, sĺ att man icke skall kunna räkna den för dess myckenhets skull.ť 016:011 Ytterligare sade HERRENS ängel till henne: ťSe, du är havande och skall föda en son; honom skall du giva namnet Ismael, därför att HERREN har hört ditt lidande. 016:012 Och han skall bliva lik en vildĺsna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina bröder.ť 016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: ťDu är Seendets Gud.ť Hon tänkte nämligen: ťHar jag dĺ verkligen här fĺtt se en skymt av honom som ser mig?ť 016:014 Därav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered. 016:015 Och Hagar födde ĺt Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade fött ĺt honom namnet Ismael. 016:016 Och Abram var ĺttiosex ĺr gammal, när Hagar födde Ismael ĺt Abram. 017:001 När Abram var nittionio ĺr gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: ťJag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig. 017:002 Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermĺttan.ť 017:003 Dĺ föll Abram ned pĺ sitt ansikte, och Gud talade sĺ med honom: 017:004 ťSe, det förbund som jag ĺ min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till mĺnga folk. 017:005 Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall lĺta dig bliva en fader till mĺnga folk. 017:006 Och jag skall göra dig övermĺttan fruktsam och lĺta folkslag komma av dig, och konungar skola utgĺ frĺn dig. 017:007 Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, frĺn släkte till släkte, ett evigt förbund, sĺ att jag skall vara din Gud och din säds efter dig; 017:008 och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor sĺsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. 017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: ťDu ĺter skall hĺlla mitt förbund, du och din säd efter dig, frĺn släkte till släkte.ť 017:010 Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hĺlla: allt mankön bland eder skall omskäras; 017:011 pĺ eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder. 017:012 Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är ĺtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar frĺn nĺgot främmande folk, och som icke är av din säd. 017:013 Omskäras skall bĺde din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och sĺ skall mitt förbund vara pĺ edert kött betygat sĺsom ett evigt förbund. 017:014 Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.ť 017:015 Och Gud sade ĺter till Abraham: ťDin hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn. 017:016 Och jag skall välsigna henne och skall ocksĺ med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma frĺn henne.ť 017:017 Dĺ föll Abraham ned pĺ sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: ťSkulle barn födas ĺt en man som är hundra ĺr gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio ĺr gammal?ť 017:018 Och Abraham sade till Gud: ťMĺtte allenast Ismael fĺ leva inför dig!ť 017:019 Dĺ sade Gud: ťNej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom. 017:020 Men angĺende Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermĺttan. Tolv hövdingar skall han fĺ till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk. 017:021 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda ĺt dig vid denna tid nästa ĺr.ť 017:022 Dĺ Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp frĺn honom. 017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar pĺ denna samma dag deras förhud, sĺsom Gud hade tillsagt honom. 017:024 Och Abraham var nittionio ĺr gammal, när hans förhud blev omskuren. 017:025 Och hans son Ismael var tretton ĺr gammal, när hans förhud blev omskuren. 017:026 Pĺ denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 017:027 och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrĺn främmande folk, blevo omskurna tillika med honom. 018:001 Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingĺngen till sitt tält, dĺ det var som hetast pĺ dagen. 018:002 När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stĺ framför sig. Och dĺ han sĺg dem, skyndade han emot dem frĺn tältets ingĺng och bugade sig ned till jorden 018:003 och sade: ťHerre, har jag funnit nĺd för dina ögon, sĺ gĺ icke förbi din tjänare. 018:004 Lĺt mig hämta litet vatten, sĺ att I kunnen tvĺ edra fötter; och vilen eder under trädet. 018:005 Jag vill ock hämta ett stycke bröd, sĺ att I kunnen vederkvicka eder, innan I gĺn vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.ť De sade: ťGör sĺsom du har sagt.ť 018:006 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: ťSkynda dig och tag tre sea-mĺtt fint mjöl, knĺda det och baka kakor.ť 018:007 Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den ĺt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den. 018:008 Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade lĺtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de ĺto. 018:009 Och de sade till honom: ťVar är din hustru Sara?ť Han svarade: ťDärinne i tältet.ť 018:010 Dĺ sade han: ťJag skall komma tillbaka till dig nästa ĺr vid denna tid, och se, dĺ skall din hustru Sara hava en son.ť Detta hörde Sara, där hon stod i ingĺngen till tältet, som var bakom honom. 018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ĺlder, och Sara hade icke mer, sĺsom kvinnor pläga hava. 018:012 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: ťSkulle jag väl nu pĺ min ĺlderdom giva mig till lusta, nu dĺ ocksĺ min herre är gammal?ť 018:013 Men HERREN sade till Abraham: ťVarför log Sara och tänkte: ‘Skulle jag verkligen föda barn, sĺ gammal som jag är?’ 018:014 Är dĺ nĺgot sĺ underbart, att HERREN icke skulle förmĺ det? Pĺ den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa ĺr, och dĺ skall Sara hava en son.ť 018:015 Dĺ nekade Sara och sade: ťJag log ickeť; ty hon blev förskräckt. Men han sade: ťJo, du log.ť 018:016 Och männen stodo upp för att gĺ därifrĺn och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem. 018:017 Och HERREN sade: ťKan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra? 018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk pĺ jorden varda välsignade. 018:019 Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hĺlla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, pĺ det att HERREN mĺ lĺta det komma över Abraham, som han har lovat honom.ť 018:020 Och HERREN sade: ťRopet frĺn Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svĺr; 018:021 därför vill jag gĺ ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om sĺ icke är, vill jag veta det.ť 018:022 Och männen begĺvo sig därifrĺn och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN. 018:023 Och Abraham trädde närmare och sade: ťVill du dĺ förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige? 018:024 Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du dĺ förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där? 018:025 Bort det, att du skulle sĺ göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, sĺ att det skulle gĺ den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrĺn dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?ť 018:026 HERREN sade: ťOm jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, sĺ vill jag skona orten för deras skull.ť 018:027 Men Abraham svarade och sade: ťSe, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.ť 018:028 Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du dĺ för de fems skull fördärva hela staden?ť Han sade: ťOm jag där finner fyrtiofem; sĺ skall jag icke fördärva den.ť 018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: ťKanhända skola fyrtio finnas där.ť Han svarade: ťJag skall dĺ icke göra det, för de fyrtios skull.ť 018:030 Dĺ sade han: ťHerre, vredgas icke över att jag ännu talar nĺgot. Kanhända skola trettio finnas där.ť Han svarade: ťOm jag där finner trettio, sĺ skall jag icke göra det.ť 018:031 Men han sade: ťSe, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.ť Han svarade: ťJag skall dĺ icke fördärva den, för de tjugus skull.ť 018:032 Dĺ sade han: ťHerre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gĺng. Kanhända skola tio finnas där.ť Han svarade: ťJag skall dĺ icke fördärva den, för de tios skull.ť 018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem. 019:001 Och de tvĺ änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt dĺ i Sodoms port. När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och föll ned till jorden pĺ sitt ansikte 019:002 och sade: ťI herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och stannen där över natten, och tvĺn edra fötter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsätta eder färd.ť De svarade: ťNej, vi vilja stanna pĺ gatan över natten.ť 019:003 Men han bad dem sĺ enträget, att de togo härbärge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en mĺltid ĺt dem och bakade osyrat bröd, och de ĺto. 019:004 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, Sodoms män, bĺde unga och gamla, allt folket, sĺ mĺnga de voro. 019:005 Dessa kallade pĺ Lot och sade till honom: ťVar äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss, sĺ att vi fĺ känna dem.ť 019:006 Dĺ gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig 019:007 och sade: ťMina bröder, gören icke sĺ illa. 019:008 Se, jag har tvĺ döttrar, som ännu icke veta av nĺgon man. Dem vill jag föra ut till eder, sĺ kunnen I göra med dem vad I